emilienordstroom

Skänkelvikning hjälper ryttare och häst att förstå hjälpernas samverkan.

Skänkelvikning brukar ridas på diagonal linjen (snett igenom), eller halvt igenom, men även på många andra ställen på ridbanan.

I skänkelvikning är hästen ställd i nacken, från rörelseriktningen och rak i bålen.

Man rider skänkelvikning för att göra hästen lydig för hjälperna och att lösgöra den samt att förbereda den för skolorna.

När man lär in skänkelvikning börjar man i skritt och nöjer steg med ett par steg sidvärts, utan att kräva för mycket tvärning. Därefter kan man öka stegen i skänkelvikning och sedan också rida den i trav, det är viktigt att man inte tappar takten i traven.

• Vikten: är rakt överhästen men ändå väl med i rörelse riktningen.
• Inner skänkeln: får hästen att flytta sig åt sidan. Skänkelläget brukar vara bra strax bakom sadelgjorden, eller längre fram eller bak beroende på om hästens fram eller bakdel behöver påverkas.
• Ytter skänkel: är framåtdrivande och hindrar hästen att förböja sig, tvära för mycket eller slippa ifrån den inre skänkelns tryck.
• Båda skänklarna: är framåtdrivande.
• Inre tygeln: ställer hästen och understödjer.
• Yttre tygeln: leder hästen, visar riktningen och hindrar hästen att förböja sig.

Hästen ska gå undan för skänkeln, inte dras av tygeln.

• Vanliga fel: Att man förböjer hästen i innersidan. Den ska bara vara ställd i nacken – räta ut den. Akta dig för att bli fast i inre tygeln.
• Att bakdelen kommer före, Framdelen ska leda rörelsen. Räta ut hästen , minska tvärningen och rid mer framåt än åt sidan (inre sida är det håll som hästen är ställd åt).